Härligt? Eller va säger ni?
Solen skiner, fåglarna kvittrar, och jag sitter inne i ett servicehus för äldre!
Vilket härligt liv jag har!
Nejmen, allvarligt!
Just nu sitter jag hemma på min ”rast”, ska tillbaka till jobbet nu vid 3.
Nejmen jag trivs något så underbart med personer, äldre personer som ber mig om hjälp från att vattna blommorna och slänga soporna, till att ge mediciner eller att hjälpa till på toabesök!
Faktiskt, de är en grej som jag valt att arbeta med!
Många ger mig kommentaren, när jag sagt va jag jobbar med, ”Aha, så du får betalt för att torka bajs?”.
Dom ser inte tiden jag spenderar inne hos en vårdtagare med dödsångest, dom ser inte hur jag sitter och hjälper en person med personliga hygienen som haft en svår sjukdom och som inte kan hantera sig själv?
Man hanterar en helt verklig människa som har en häftig bakrund och livserfarenhet. En människa som alltid kunnat göra allt själv, men som genom sjukdom eller ålder inte längre är kapabel att göra detta själv?
Hur skulle du känna om du va gammal, knappt kunde röra dig, och du hade bajsat ner dig? Du hade inte känt dig så himla fräsch, nej. Du hade känt dig så himla kränkt..
Men hade du då inte uppskattat att ha någon som hjälper dig? Någon som inte skriker rakt ut att du är äcklig? Utan en som verkligen utvärderar vad du klarar själv för att behålla dessa egenskaper, och hjälper/stöttar dig i det som du inte klarar själv?
Dom personer som anser att allt vi undersköterskor gör är torkar bajs, ni tror helt fel!
När du har ont i huvudet kan du ta en alvedon eller två.. Missar du att ta en alvedon någon gång så är de inte din undergång?
Nej de är de inte.. Men dom mediciner som vi handskas dagligen med är livsavgörande!
Jag tror inte heller att ni ser detta faktum att när jag kommer hem från jobbet och ska berätta om min dag, så kan jag inte. Jag kan inte prata med dig vad som hänt, trots att de kan vara så att en av mina älskade vårdtagare dog i mina armar 1 timme innan..
Det har ni inte den blekaste aning om.
Kommer jag hem, och är dödstrött så kan ni komma med en kommentar om att ”så ansträngande är de inte”.
Hur vet du att de inte är så? Hela min avdelning kanske har kräksjukan och de rings ständigt i larmtelefonen och varje gång man öppnar dörren så slår en skum doft emot dig, men allt du kan göra är att torka upp vad de nu är som är där på golvet.
Ni ser aldrig att vi har en enorm tidspress hela dagen igenom..
Alla vårdtagare upp inom 2 timmar, alla vårdtagare ska ner till matsalen 15 min… Ni ser inte de som händer innanför boendes 4 väggar.. Tyvärr..
Till er som säger detta, eller till er som tycker att undersköterska är ett värdelöst yrke.
Jag hade viljat sätta dig på ett demensboende som timvikarie, delegation och allt.. Och låta dig jobba där ett halvår.
Vissa veckor 7 dagar i veckan, andra mindre, vissa löper veckorna på efter varandra.
Hade ni kommit ett halvår senare och sagt att de inte berörde er, att de inte va de minsta jobbigt.. Då hade jag fått tänka om.
Men dagen du sitter där, men vårdtagaren som du tycker så mycket om i famnen, håller denne i handen och den tar sitt sista andetag. Då kommer du tänka om.
Luddigt inlägg, men för många sådana idiot-förklaringar har strömmat genom mina öron nu på senaste.
/ Emma
No Horse No Life 