*Bild tagen förra sommaren.*
Idag ska jag ut och rida i de fina vädret! Solen står högt på himlen och jag har mer energi än någonsin! 😀
Både Marico, Artax och Desse ska ridas idag och snart drar jag dit! 😀
Ska försöka få lite bilder på spektaklet idag, men får se hur bra jag lyckas med de, själv.. 😉
/ Emma
Under Bilder
Härligt? Eller va säger ni?
Solen skiner, fåglarna kvittrar, och jag sitter inne i ett servicehus för äldre!
Vilket härligt liv jag har!
Nejmen, allvarligt!
Just nu sitter jag hemma på min ”rast”, ska tillbaka till jobbet nu vid 3.
Nejmen jag trivs något så underbart med personer, äldre personer som ber mig om hjälp från att vattna blommorna och slänga soporna, till att ge mediciner eller att hjälpa till på toabesök!
Faktiskt, de är en grej som jag valt att arbeta med!
Många ger mig kommentaren, när jag sagt va jag jobbar med, ”Aha, så du får betalt för att torka bajs?”.
Dom ser inte tiden jag spenderar inne hos en vårdtagare med dödsångest, dom ser inte hur jag sitter och hjälper en person med personliga hygienen som haft en svår sjukdom och som inte kan hantera sig själv?
Man hanterar en helt verklig människa som har en häftig bakrund och livserfarenhet. En människa som alltid kunnat göra allt själv, men som genom sjukdom eller ålder inte längre är kapabel att göra detta själv?
Hur skulle du känna om du va gammal, knappt kunde röra dig, och du hade bajsat ner dig? Du hade inte känt dig så himla fräsch, nej. Du hade känt dig så himla kränkt..
Men hade du då inte uppskattat att ha någon som hjälper dig? Någon som inte skriker rakt ut att du är äcklig? Utan en som verkligen utvärderar vad du klarar själv för att behålla dessa egenskaper, och hjälper/stöttar dig i det som du inte klarar själv?
Dom personer som anser att allt vi undersköterskor gör är torkar bajs, ni tror helt fel!
När du har ont i huvudet kan du ta en alvedon eller två.. Missar du att ta en alvedon någon gång så är de inte din undergång?
Nej de är de inte.. Men dom mediciner som vi handskas dagligen med är livsavgörande!
Jag tror inte heller att ni ser detta faktum att när jag kommer hem från jobbet och ska berätta om min dag, så kan jag inte. Jag kan inte prata med dig vad som hänt, trots att de kan vara så att en av mina älskade vårdtagare dog i mina armar 1 timme innan..
Det har ni inte den blekaste aning om.
Kommer jag hem, och är dödstrött så kan ni komma med en kommentar om att ”så ansträngande är de inte”.
Hur vet du att de inte är så? Hela min avdelning kanske har kräksjukan och de rings ständigt i larmtelefonen och varje gång man öppnar dörren så slår en skum doft emot dig, men allt du kan göra är att torka upp vad de nu är som är där på golvet.
Ni ser aldrig att vi har en enorm tidspress hela dagen igenom..
Alla vårdtagare upp inom 2 timmar, alla vårdtagare ska ner till matsalen 15 min… Ni ser inte de som händer innanför boendes 4 väggar.. Tyvärr..
Till er som säger detta, eller till er som tycker att undersköterska är ett värdelöst yrke.
Jag hade viljat sätta dig på ett demensboende som timvikarie, delegation och allt.. Och låta dig jobba där ett halvår.
Vissa veckor 7 dagar i veckan, andra mindre, vissa löper veckorna på efter varandra.
Hade ni kommit ett halvår senare och sagt att de inte berörde er, att de inte va de minsta jobbigt.. Då hade jag fått tänka om.
Men dagen du sitter där, men vårdtagaren som du tycker så mycket om i famnen, håller denne i handen och den tar sitt sista andetag. Då kommer du tänka om.
Luddigt inlägg, men för många sådana idiot-förklaringar har strömmat genom mina öron nu på senaste.
/ Emma
Jag har inte haft tid för varken bloggen eller hästarna denna veckan, vilket känns rent åt helvete!
Jag saknar min Artax, och jag saknar min Marico!
Jag saknar att få dra och kämpa i stallet och känna mig allmänt trött, för att sedan få gosa med dom som får min passion för hästar att fortsätta.
Nämligen mina egna.
Jag saknar lixom Taxens brutala dampryck när man rider ut, jag saknar när han håller på att riva allt man har när man ryktar honom i stallet.
Helt sjukt, jag har inte sett dom på enbart några dagar, men ändå så saknar man dom mer än vad man själv anar..
Men imorgon ska jag upp och packa hö iallafall.. Får se hur pass jag pallar med min feta feber. Fy och fan för förkylning eller vafan detta nu än är..
Håller iallafall på att städa här hemma.. Myr-invasion har iallafall återkommit till våran älskade lägenhet.
Alice är även ganska så skeptisk på att jag älskar henne idag.. Vi har nämligen fått finfrämmat som stannar några dagar!
Den som gissar först ska få en brutalt stor länkning i nästa inlägg!
Titta va fint jag gjorde idag! Nu kommer Artax ALLTID vara med mig!
Det är alltså en riktig tatuering som jag gjorde här i nättraby innan idag! Himla fin, och exakt som jag vill ha den! Finns en till som kommer bild på imorgon!
/ Emma
Alla kommer dö.. Artax, Micke, Mamma, Mormor, Morfar, Alice, Pappa, Julia, Elina, Emma.. Alla kommer slitas ifrån mig..
Jag kom och tänka på de när jag drömde om att alla hade lämnat mig här över en natt.. Att jag va helt ensam, alla hade lämnat denna jord för ett bättre ställe. Och jag hade inte fått följa med.
De va då jag insåg att alla har ett bäst-före-datum. Och man vet aldrig när det går ut.
Jag känner också att allt snart, inom en väldigt snar framtid, kommer att kollapsa för mig.
Kanske inte imorgon, eller om en vecka.. Men snart kommer hela min värld att kollapsa..
Någon, väldigt nära mig, kommer snart att åka sin väg upp till himlen.
Och lämna mig ensam kvar.
Jag ser bara det ena hemska scenario, efter de andra, blixtra framför mina ögon. Någon slits ifrån mig i en olycka, någon faller sakta ifrån, och någon drar sig tillbaka liggande i mina armar.
Det är min största rädsla. Att bli lämnad. Jag har blivit lämnad så många gånger, att jag kan de på rutin nu.. Jag kan alla faser, jag kan alla steg. Jag kan dom när jag blundar, baklänges på grekiska. Jag har alltid drömmar om att någon av mina nära och kära faller ifrån.. Just pågrund av att en särskild person (som jag även lät tatuera in på ryggen i form av en Nerium Olander) snart lämnar oss, efter en lång tids sjukdom. Varje gång jag ser denna personen så känner jag ren och skär rädsla. Inte för att jag är rädd för dennes närvaro. Utan jag är rädd för att jag ser att allting går utför.. Denne blir alltså sämre från tillfälle till tillfälle. Denne person är så jävulskt viktig för mig, att jag inte vet var jag tar vägen dagen som han försvinner från jorden.
Hade jag fått precis som jag velat, så hade denna person fått väck denna jävla sjukdom som successivt bryter ner honom. Jag hade gjort honom frisk. Jag hade gett honom chansen att föra mig fram till altaret.
Jag hade gett honom chansen att vara min morfar ett tag till.
Min morfar är en man som jag inte klarar mig utan. Han fanns där och agerade pappa, när min egna pappa inte fanns.
Denna tanken kommer förfölja mig i en hel evighet.
För inom en snar framtid kommer de inte finnas någon mer morfar, ingen mer mormor, ingen mer Marico. Förhoppningsvis längre bort, men inte tillräckligt långt bort kommer mamma, Artax, och alla mina andra anhöriga att falla ifrån en och en.. Det vet jag inte om jag kommer att överleva..
Helt plötsligt så önskade jag, för hela mitt hjärta att någon hade funnits här ikväll. Krama om mig och bara älska mig. Det får jag dock vänta med ett tag..
Känns dock som om Micke vilken sekund som helst kommer att ställa sig bakom mig och krama om mig, fråga va jag skriver om och kyssa mig på kinden..
Inte än på en vecka Emma, du är ensam.. I en hel vecka till..
Grattis..
/ Emma
Ja, för igår så va jag, Julia, Artax och Des Moroney på ”ridande miljöträning”, såkallad polishäst träning!
Och fy och helvete vilken träningsvärk jag har idag!
Det är nämligen så att jag blev tillfrågad att rida båda passen. Ett på Artax och ett på en av Julias morfars friesrar! Så 4 timmars ridning satte sig i musklerna över natten.. Fy och helvete!
Hahaha, men jag och Artax hade hur kul som helst, och han skötte sig jättebra!
Jag är så stolt över min lilla fjolle! 😀
/ Emma
Nu ska jag till karlskrona, eller som de heter i mitt hjärta KALLEKRONA!
Väl där så ska jag möta upp Elina, och ska vi fika och mysa!
Älskar det, när man möter upp gamla vänner och kör en ”catch up”!
Efter stadsbesöket så ska jag till stallet och mysa med mina älskade grabbar!
På lördag blir de miljöträning för artax. Välbehövligt!
Iallafall så har jag nu börjat med måltidsersättande drycker, för att förhoppningsvis tappa något kilo! Det är inte allt för skamligt såhär till sommaren och beachen!
Pusspuss!
Jag hoppade att rida idag.. Jag kände att jag inte hann göra något idag ändå.. 1½ timme innan jobbet? Nej, de är inte rättvist mot mina älsklingar att jag ska vara stressad.. Vi ta de en annan dag!
Däremot tänkte jag skriva upp x-antal saker som ni säkert inte visste om mig!
Here they come!
1 – Jag har aldrig kunnat släppa ett djur som varit mitt, utan att ha försökt med ALLT innan jag säljer.
2 – Jag vill att mina djur ska må lika bra som dom förtjänar! Katten ska få lite gottis ibland, hästarna ska få stå och drälla litegrann om dom inte känns 100% fräscha.. Såklart!
3 – Jag tror inte på det med alltid tidsbegränsat.. Att EM höet ska komma mellan 16-16.30.. Tänk om något händer? Vi kanske är med om en bilolycka? Vi kanske får punka på E22, då kan ju vi inte ha hästar som är helt out of rage eftersom vi kom en halvtimme senare?
4 – Jag har alltid tyckt mig vara för tjock för att rida på halvblod.. Så jag känner att jag måste ha en grövre ras på häst, för att han ska orka med mig (samt att jag ska få bättre självkänsla, där jag inte behöver tänka på att jag kommer orsaka en skada pga min vikt)
5 – Många tycker om att rida med musik i öronen, men jag skulle aldrig kunna göra de, då jag är för tankspridd.. Jag måste vara 100% fokuserad på ridningen, och inte behöva tänka på musiken också..
6 – Däremot så kan jag inte städa, eller gå från stan utan musik i öronen!
7 – Jag kan inte tänka mig ett liv där hästarna inte existerar.. Jag vill inte behöva tänka på detta hemska senario där jag inte skulle kunna ta mig till stallet precis när jag ville…
8 – Jag har inte så många vänner kvar, då jag skjutsat ifrån många för att de inte förtjänade min närhet!
9 – Jag röker. Har gjort i närmare 3 år nu..
10 – Jag skulle inte kunna tänka mig ett bättre liv än de jag har nu! Att vara undersköterska äger, Micke äger, hästarna äger, lägenheten äger, ja..
/ Emma
Under Vardagen
Kollade nyss på ponnyakuten (som de skrikande tjejfan jag är) och jag ser då att dom ska ha tävling på gården..
En galopptävling där dom inte ska komma snabbast i mål, utan alla deltagare ska rida i en samlad galopp, och komma sist i mål..
Inte många av deltagarna klarade detta, utan en dressyrkille (Henrik med hästen Heléne) vann hela skiten!
Grattis Henrik!
Nejmen, de va precis som Tobbe sa, han ville ju poängtera att man ska rida sin häst i form och att de va viktigt! Och de är de ju? En häst som inte får arbeta korrekt kommer ju också få förslitningar, och likadant kan gå bort snabbare pga skador, orsakade av muskler som fått arbeta på fel sätt..
Visst att hästar som fått arbeta i ”rätt form”, sett ifrån (den orutinerade) ryttarens perspektiv, kan få samma skador. Men detta är ju ändå något som jag tror att dagens ”hoppungdomar” kanske missar?
Man måste ha någon balansgång mellan skogsrundor, dressyrpass och hopp-pass om man ska kunna förebygga skador på sin häst/ponny, vilket jag tror (och hoppas) att de som har häst är medvetna om. Sedan vet jag att folk som skaffade häst för fort (beroende på vilken sorts människa man är, och hur snabbt man fattar vinken) rider i okorrekt form, samt att vissa tror att hästen går i form såfort hästen kröker på nacken. Dom har inte fått lärdom av mer erfarna att en korrekt form inte sitter i nacken, utan i ryggen!
Som Tobbe sa:
En korrekt form är som om du håller i båda ändarna av ett ridspö och försöker föra ändarna ihop. Då böjer sig spöt som en halvmåne, och så ser även en korrekt form ut.
Se den ena änden av spöt som huvudet och den andra som bakbenen.
Man kan inte engagera ryggen på en häst om du inte har huvud och bakbenen med dig..
(Inte ordagrant, utan för att ni som inte såg de skulle förstå!)
De va nog de smartaste den mannen har sagt, och jag kunde inte säga de bättre!
Jag ska ut och rida imorgon på mina älskade hästar!
Miss them already… ❤
/Emma
Under Uncategorized
Torsten flinck och top cats.. Vilken jävla tabbe..
Jorden är nu mer påväg att gå under..
Som sagt så va jag ute och red igår på båda gossarna.
Marico:
Jag red ut en skrittrunda på ca 40-50 minuter. Testade att variera formen, öka och länga steget samt få mer aktivitet. Travade även en liten bit så han fick sträcka på benen.
Red honom vid E22 en bra bit (motorväg) och han brydde sig inte alls!
Helt underbart att rida en sådan häst som man bara kan sitta och njuta på! Helt underbart!
Outfit:
Sadel- Artax dressyrsadel ifrån Stübben (Skulle testa och se om den satt bättre)
Schabrak- Turkost från Hööks vårkollektion
Benskydd- Gelskydd á la Elina Tjäder
Träns & bett- Granngården.
Pannband- Strass i vitt från Hööks
Artax:
Taxen.. Ja, aouch.. Ingen rolig ridtur om man tänker på Maricos mysiga och härliga färd.. Men jag får skylla mig..
Marico är 20, Taxen är 13. Marico får sällan vårkänsla, Taxen får. Marico har alltid levt på 3delat, Taxen har alltid haft pessoa.
Jag sätter alltså in ett mildare bett i munnen på en häst som är yngre, och har mer överskottsenergi..
Inte så smart.. Iallafall, flera skensträckor och ush, jag vill inte bara prata om de.. URK.. Men dock de så älskar jag honom.. Får bara leva med att han också får förnyad energi av våren, som jag också får! 😀
Artax outfit:
Sadel- Dressyrsadel ifrån Stübben
Schabrak- Turkost från Hööks vårkollektion
Benskydd- Gelskydd á la Elina Tjäder
Träns & bett- Granngården.
Pannband- Strass i vitt från Hööks
Vem av grabbarna passade bäst i de turkosa? 😀
Själv är jag helt kär, och älskar de på båda! 😀
/ Emma
No Horse No Life 