Insikt.

Jag har fått en sådan uppenbarelse idag, nu ikväll..

Alla kommer dö.. Artax, Micke, Mamma, Mormor, Morfar, Alice, Pappa, Julia, Elina, Emma.. Alla kommer slitas ifrån mig.. 

Jag kom och tänka på de när jag drömde om att alla hade lämnat mig här över en natt.. Att jag va helt ensam, alla hade lämnat denna jord för ett bättre ställe. Och jag hade inte fått följa med.

De va då jag insåg att alla har ett bäst-före-datum. Och man vet aldrig när det går ut.

Jag känner också att allt snart, inom en väldigt snar framtid, kommer att kollapsa för mig.
Kanske inte imorgon, eller om en vecka.. Men snart kommer hela min värld att kollapsa..

Någon, väldigt nära mig, kommer snart att åka sin väg upp till himlen.
Och lämna mig ensam kvar. 

Jag ser bara det ena hemska scenario, efter de andra, blixtra framför mina ögon. Någon slits ifrån mig i en olycka, någon faller sakta ifrån, och någon drar sig tillbaka liggande i mina armar.

Det är min största rädsla. Att bli lämnad. Jag har blivit lämnad så många gånger, att jag kan de på rutin nu.. Jag kan alla faser, jag kan alla steg. Jag kan dom när jag blundar, baklänges på grekiska. Jag har alltid drömmar om att någon av mina nära och kära faller ifrån.. Just pågrund av att en särskild person (som jag även lät tatuera in på ryggen i form av en Nerium Olander) snart lämnar oss, efter en lång tids sjukdom. Varje gång jag ser denna personen så känner jag ren och skär rädsla. Inte för att jag är rädd för dennes närvaro. Utan jag är rädd för att jag ser att allting går utför.. Denne blir alltså sämre från tillfälle till tillfälle. Denne person är så jävulskt viktig för mig, att jag inte vet var jag tar vägen dagen som han försvinner från jorden.

Hade jag fått precis som jag velat, så hade denna person fått väck denna jävla sjukdom som successivt bryter ner honom. Jag hade gjort honom frisk. Jag hade gett honom chansen att föra mig fram till altaret.
Jag hade gett honom chansen att vara min morfar ett tag till. 

Min morfar är en man som jag inte klarar mig utan. Han fanns där och agerade pappa, när min egna pappa inte fanns.

Denna tanken kommer förfölja mig i en hel evighet.
För inom en snar framtid kommer de inte finnas någon mer morfar, ingen mer mormor, ingen mer Marico. Förhoppningsvis längre bort, men inte tillräckligt långt bort kommer mamma, Artax, och alla mina andra anhöriga att falla ifrån en och en.. Det vet jag inte om jag kommer att överleva..

Helt plötsligt så önskade jag, för hela mitt hjärta att någon hade funnits här ikväll. Krama om mig och bara älska mig. Det får jag dock vänta med ett tag..
Känns dock som om Micke vilken sekund som helst kommer att ställa sig bakom mig och krama om mig, fråga va jag skriver om och kyssa mig på kinden..

Inte än på en vecka Emma, du är ensam.. I en hel vecka till..

Grattis..

/ Emma

Vi tjejer..

.. har de förjävla bra egentligen!

Vi kan ha på oss allt, bokstavligt talat.. Och inget ser dumt ut!
En tjej kan slänga på sig killjeans, eller som vi kallar de ”baggy-jeans”, en stor tröja och killdojjor.. Inte får vi någon stämpel för de?

Sätter killar på sig tjejkläder så blir de direkt en sju-jävla diskussion..

Vi kan se ut lite hur vi vill.. Släng upp håret i en tofs, you look awsome!

Låt de hänga, you look awsome!

Låt bli make-upen en dag, du är vacker naturligt!

Sminka dig en annan, du är snygg som få!

Vi tjejer är dock duktiga på att stämpla varandra för att vi är ”tjejer” lixom.. Dom där jeansen får henne att se fet ut, bullemibarn!

Den där tröjan vill hon framhäva sin spinkiga figur med, anorexibarn!

Hur vi än klär oss inför pojkvännen spelar ingen som helst roll, inför vilken kille som helst egentligen! Dom bryr sig inte! Om dom har något innanför pannbenet!

Jag tror många tjejer reagerar på hur andra tjejer tänker på dom, och dom tror att man blir bättre accepterad om du har mer smink eller väljer den där tröjan med djup u-ringning.. Inte de minsta! Har du ovanstående blir du kallad hora istället!

(Ni anar inte hur många gånger jag fått stämplen hora, slampa etc när jag sett ut såhär..)

Har du mittemellan så blir du medelmåttig och inte värd ett piss.. För du vet inte hur du ska hantera din skönhet.

(Likadant här.. Hor-stämplen finns iochmed den tunikan också..)

Har du inget smink så bryr du dig inte om ditt utseende och tror att du kan se ut hur fan du vill.

Och passa dig noga om du har en finne! Helvete vilket liv de kan vara, och naturligtvis ska ALLA påpeka detta faktum att du har just en finne på näsan!

Har du inget smink på dig kan de låta – ”alltså, finnen lyser ju förhelvete värre än ett stopplyse! Jag fattar inte hur hon nyter se ut sådär, de är ju pinsamt..”
HAR du å andra sidan gjort ditt bästa för att täcka skavanken så låter de istället – ”Alltså, jag såg direkt att hon hade en finne.. Så jävla äckligt! Och ska man täcka den snyggt och inte bara kleta på, jävla fjortis..”

Dom som säger sådana kommentarer är enligt mig lika mycket värda som just en finne, på ett ställe där solen inte lyser!

Många förolämpningar kommer, precis som din farmor/mormor/mamma/pappa etc har sagt till dig, för att dom är så jävla osäkra på sig själva.. Dom täcker ju sig själva och vem tänker inte på va man har på sig lixom?

Jag kan erkänna för er en sak.. Jag har inte förren jag träffade Micke, NÅGONSIN känt mig vacker..

Jag har varit den tjejen som vissa dagar öste hela sminkväskan i ansiktet, och jag har varit den tjejen som suttit i klassrummet med huvan på huvudet och skämts över att jag inte har något smink..
Numer, jag lägger inte mycket tid på mitt utseende. Jag lägger så mycket tid som jag den dagen vill göra!
Jag lägger inte 30 minuter om jag känner redan innan jag börjar att detta kommer att gå åt helvete och jag kommer inte få till de snyggt ändå.. Då finns de ju inget att göra, eller hur?

Våga gå på stan i mjukisbyxor, våga gå osminkad till en fest, våga att använda den där u-ringade tröjan. Stå på er tjejer!

Det finns inget värre än tjejer som slösar mer tid än vad man behöver på utseendet! Går på den ena bantningsmetoden efter den andra för att ha en vikt som ligger under en 9 årings BMI.

Vill ni tyna bort, vill ni köpa större bröst, vill ni tatuera in ansiktet så ni liknar en isbjörn, vill ni oroa er för hur andra människor ser dig.. Men gör de då..

Tro bara inte att jag ska hänga med.. 
Jag har haft alla olika hårfärger i mitt liv.. Blond, brun, svart, rött, rosa etc. För ett tag trodde jag att killarna skulle se mig om jag va blond med stora tuttar… Ack.. Jag stoppade strumpor i mammas bh när jag va 10 för att kunna gå ut och se vuxen ut.. Men varför skynda?

Ska jag behöva sätta på mig smink, dom där snygga ridbyxorna som passar min kropp perfekt och dom där superläckra ridstövlarna om jag ska mocka och longera min häst? ALDRIG jag skulle göra de!

Våga stå emot alla jävla fördomar och kom ihåg, att hur ni än ser ut finns de någon där ute som just i detta nu tänker på dig, och älskar dig!
Ta tillvara på tiden att leta reda på denna rätta kille, istället för att missa honom för att ditt hår inte ligger exakt så som du vill ha de!
Om ni inte tror mig, så tänker jag just nu på alla mina älskade bloggläsare, ni som håller kvar i bloggen trots att uppdateringen är kass och jag älskar er!
Tro de eller ej! Är du tjock, jag älskar dig! Är du spinkig, jag älskar dig! Har du en finne, jag älskar dig! Har du perfekt hy, jag älskar dig! Har du inget smink, jag älskar dig! Har du smink, jag älskar er!

Glöm aldrig det! Jag älskar er alla! Och de borde ni också göra!

 

 

En härlig sommarbild till er söta bloggläsare! Här är jag för ca 2 år sedan, iofs.. Alla bilderna i detta inlägg har varit på mig under en del av mitt liv! Men detta är en av dom första bilderna jag faktiskt gillade på mig! Tänk er, jag är 19 år gammal, men detta va en av dom första bilderna jag kunde titta på utan att se ett fel!

Jag har inget smink, jag har håret i en tofs, jag har sovit den natten (minns jag jäävligt tydligt!), jag va stallklädd, och jag låg och väntade på min kompis i hagen.. Så där bland hästbajs låg jag, och jag tog ett foto. Och jag blev nöjd!

Stå på er tjejer! Kan jag efter allt jag varit med om, så kan ni! Älskar er! Bara eran Emma!

Alla hjärtans dag?

För de första..

Glad Alla Hjärtans Dag på er fina bloggläsare! ❤

För de andra.. 

Tycker inte ni att denna dagen är aningen överskattad?
Alla singlar tycker att denna dagen är värdelös, och gör inget av den..
Alla som är ”upptagna” trycker ner singlarna omedvetet genom att skriva hur mycket dom älskar sin pojkvän/flickvän..

Är inte de fel?

Nog för att jag kan säga rakt ut att jag älskar Mikael, men de gör jag varje dag!
Jag poängterar de inte enbart på alla hjärtans dag, utan jag säger det till honom varje dag!

Vi ska inte kolla på bio, äta ute, köpa varandra presenter för över 1000 lappen, spendera kvällen genom att titta varandra djupt in i ögonen och vara helt ofokuserade på verkligheten, så vi inte hade märkt om Alice hade självantänt!

Vi ska spendera den som så här..  Jag har varit ledig idag, Micke jobbar.
– Jag ska städa undan i lägenheten så den ser okej ut (så vi slipper göra det sedan.)
–  Vi ska laga mat hemma (som vi alltid gör)
– Vi ska fixa någon bra film (som vi brukar göra)
– Vi ska  troligtvis bjuda hem Julia och Pontus (som inte är en ovanlighet)
– Kvällen kommer sluta med att jag och Julia sitter här vid datorn, pojkarna spelar FIFA och vi går och lägger oss ganska tidigt för en tidig jobbmorgon imorgon (som kvällarna ALLTID ser ut)

Hur ska då vi märka någon skillnad på ikväll och någon annan kväll?

Jo, vi vet att de är alla hjärtans dag. Och bara att jag spenderar den med Micke borde vel vara bevis nog för att jag älskar honom? Han vet att jag älskar honom över allt annat, vilken dag de än är på året. 🙂 ❤

När Micke kommer hem ska vi till stallet och göra stalltjänsten. 🙂
Så jag kommer enbart njuta av denna alla hjärtans dag, där jag får umgås med Micke, Artax, Marico, Julia och Pontus! :-)

Tänk att min alla hjärtans dag kommer vara så underbar! 🙂

Ni singlar, ha kul med kompisar ikväll, med hästarna, med alla dom som verkligen betyder något för dig!

Ni som är upptagna, glöm nu inte att dina vänner finns, och som kanske inte har någon ikväll! Dom behöver er, varför måste man sitta hemma ensam en kväll som denna?

Ta vara på tiden, för snart rinner den förbi. 

 

/ Emma

Spinner vidare..

Jag tror jag ska spinna vidare på tråden som en av mina favoritbloggar skrev om..

Nämligen Johanna Grants inlägg om nykeln till framgång.

 

Jag anser för att du ska kunna överleva inom hästvärlden så behöver du:

Pengar/Underhåll/Jobb : Utan de kommer du ingenstans.. Pengar är nödvändigt till skoningar, utrustning, mat, hästens välbefinnande etc.. Pengar är tyvärr en stor del i denna världen.. Har du inte pengar behöver du pengar ifrån en gammal farbror som nyss dött och gett dig ett arv på 20 miljoner.. Hände de nyss dig? Ja.. Då är du lyckligt lottad kan jag medge.. För helst ska ju pengarna komma från ingenstans right? Du ska inte behöva jobba eller gå i skolan för att inte behöva sätta din häst åt sidan någon gång.. Men de är den bittra verkligheten.. Så är de tyvärr..

Målmedvetenhet : Du måste kunna se framåt.. Vad är de jag är ute efter? Är de en häst att skogsmulla med och bara ha bra med?. Ja, då kan du säkert få dig ett gammalt varmblod för 2000:- (inte för att klanka ner på varmblod, men kolla själva på hastnet tillexemplel.. Ta alla hästraser och klicka på ”pris – billigast” så får du se att säkert 3 sidor är fulla med varmblod för 100:- ungefär..)
Men vill du ha en häst att lyckas med, ja då behöver du troligtvis punga ut minst 30.000 för att ha någon vettig grund för din ridning.  Har du erfarenheten kan du säkert köpa en unghäst för 20.000 och börja om på, men då måste du kunna din grej och kunna vänta i 3 år ungefär innan du och hästen är tighta, känner varandra och ni har erfarenheten.

Skinn på näsan : Varje dag kommer du att få påhopp.. Det går inte att säga till någon att ”jag ska ut och rida nu, är vel borta i 2 timmar ungefär, beroende på hur de går”. Då får du troligtvis en kommentar ”de va fan länge den hästen höll” och sedan ett asgarv, och de är inte så att den som sa de menar hur fin kondition din häst har.. Utan du kommer få leva med sexuella påhopp om att du ska ”rida” och att du inte ska leka med maten etc.. Detta hör hemma på lekskolan, men de finns fortfarande folk som tycker detta är de roligaste som finns.. Samt att vi ska inte prata om dom som kommenterar hur dålig du är, att din häst är slaktmaterial, att du rider fel, du är för stor för din häst.. Alla kommentarer för att trycka ner dig så hårt i mattan för att dom ska må bättre.. Hästmänniskor är superduktiga på att trycka ner varandra, och de är bara förnamnet.

En blick framåt : Du kommer INGENSTANS om du inte kan se va in häst är kapabel till.. Det kommer dagar där din häst skulle kunna bytas mot använda kalsonger hos en uteliggare..  Då gäller de att man inte tappar hoppet om sin häst utan ser tillbaka ett tag på senaste träningen de gick super, och leva med att hästen hade en dålig dag.. No big deal?!
I värsta fall kommer din häst att bli sjuk och du får punga ut en sjuhelvetes räkning för detta.. Då är de vel inte rätt att sälja din bästa vän för de?. Kanske därför han gått dåligt dom senaste dagarna? Ja.. Se då sjukdomen som en omstart! Börja från scratch och verkligen se till att bygga en god kommunikation med din häst medan den ändå får vila! Du kommer inte ångra dig! Och de är klart att ni komma ut på tävlingsbanan igen! OM DU KLARAR AV ATT SE FRAMÅT OCH INTE GE UPP!

Känsla för din passion : Du måste ha en awsome känsla för hästar om du ska kunna lyckas.. Du kommer ingenstans om du inte vågar något, och om du vågar, ja då kommer du ha en känsla? Right? Vet att de inte är samma sak.. Men har du inte en känsla för hästar nu på direkten, ja varför inte anlita en tränare som får dig att se signalerna hos hästen?
Tänk dig att du är på en tävlingsbana i hoppning, och du inte ser dom små små tecknen som gör att du märker att din häst ska stanna? Va händer? Jo du trillar.. Va händer om du inte ser att din häst mår dåligt? Jo, de är då sådana hemska fall uppkommer som gör att människor hamnar i fängelse..
Tankeförmåga krävs som med allt annat.. Punkt.

Och viktigast av allt..

Du måste kunna se din häst, och alltid se till dess välbefinnande : Det är den absolut viktigaste punkten.. Du kan inte galoppera satan på ett fält med blank is? Ni kan inte hoppa över staketet med pilar uppåtstickande? Ni kan inte galoppera genom eld? Ni måste kunna se att era hästar inte är maskiner? Nu måste kunna se de ni inte hade vågat.. Vågar inte ni simma i en å med krokodiler i? Nej.. Då kan du inte ta din häst dit och förvänta er att den också vill de.. Ligger er häst i hagen med brutet ben så kan ni ju inte spänna på sadlen och rida iväg?

Du måste veta när du ska tillkalla vetrinär och hovslagare.. Du måste alltid se till att allt detta klickar.. Gör de inte de, och du bara glider runt och rider oansvarigt så anser jag att du inte ska ha häst.. Punkt.. 

 

Har hästen förtroende för dig, kommer han att förlita sig på dig, och du kommer att se glädjen i dess ögon i din närvaro.. Så är de bara!

/ Emma

Dagens fail… Helt klart..

I förgår fick jag för mig att jag skulle rida (trots läkarens stränga order..), och vi red en liten sväng jag och Mikael. No big deal..

När jag skulle hoppa av dock så blev de inte riktigt som jag tänkt mig.. Jag hoppade av Taxen i somras genom att glida ner för röven eller över halsen. Och jag skulle ju då visa Micke hur man gled över halsen…

Ja.. Bilden får vel prata för sig själv..

Hahahaa, Micke höll på att få kramp i magen så mycket som han skrattade..

Fyfan.. Han sa dock:

”Jag borde ha spelat in de så du kunde haft med de på dagens fail på bloggen!”

 

Eftersom detta är tidsinställt så är jag troligtvis i stallet just nu och pysslar om min vackra häst Marico som har haft lite otur inatt..

Gammelgubben, just be healthy eey?

Jag är ju inte så blogghumör precis. Men skrev detta för ca 5 timmar sedan när det kommer upp, och jag berättar mer när jag kommer hem.

(Om jag ens gör det ikväll..)
/ Emma

 

Min bästa vän!

 

Vad skulle jag vara utan min häst? Jag diskuterade det med min mamma och min mormor häromdagen att Desse är anledningen till att jag fortfarande håller på med hästar, jag hade lagt av med ridningen redan 2007 när mamma blev sjuk första gången om inte Desse hade funnits där och väntat på mig i stallet varje dag..
Han har lett mig igenom så himla mycket skit under de åren jag haft honom. och för det är jag så otroligt tacksam. Han har lett mig genom mammas sjukdomstider, mina depressioner och allt skit med vänner som svikit mig. Det känns som att när jag tänker på allt det där nu och alla helveten jag varit nere och vänt i, att allt det där det spelar inte någon roll nu, för jag har fortfarande min bästa vän vid min sida, den enda som aldrig svikit, den enda som ser mig för den jag är och den enda inte dömer mig.
Den känslan att alltid kunna gå till en fristad där han och jag kan vara bara vi, är så himla mycket större än allt elände i hela världen. 

Han har alltid funnits där, aldrig svikit och alltid mött mig med glädje i ur och skur. Min underbara vän! Han vet nog inte själv hur mycket han har betytt för mig och fortfarande gör. Men jag känner hans kärlek och jag hoppas att han känner min. För han är det viktigaste för mig och har alltid en stor plats i mitt liv och i mitt hjärta.
Min vackra vackra bästa vän!

/Julia

raser och skillnader?

Allt detta med ”godkända raser” i dressyr och hoppning och sådant..

Jag kan säga det att jag blir galnare och galnare på detta med att man inte har en tillräckligt fin häst för att ha en tyngre ras eller en häst utan samma förutsättningar.  Som en vis människa sa till mig när jag precis hade fått hem Artax, hon hade varit med under en av mina första uppsittningar på honom, och kom till mig några månader senare och såg mig rida igen. Då stod hon i mitten av manegen och sa:

”You don’t have to buy a perfect horse to succed. You have to make YOUR horse perfect.”

Jag kunde inte sagt de bättre själv nämligen.
Jag köpte inte Artax för att han va snyggaste hästen jag sett, för att han hade dom flashigaste rörelserna eller att han såg ut som en äkta grand-prix häst.. Jag köpte Artax för att jag älskade sättet han såg på mig och de va den blicken jag ville se varje dag i resten av hans liv. Jag föll för hästen med underhals, med kulmage, utan muskler och så dåliga tekniker inom ridingen som man kan tänka sig och ingen tävlings potential.

Jag har numer hästen som kan rörelser till L:B och håller på att utveckla muskler som han (aldrig) haft. Underhalsen är borta, och han har blivit så JÄVLA fin, så de är inte sant!

Sa man att man inte kan få fram en lika fin häst ur en tyngre ras som ur ett halvblod?

Said What?!

Nu säger jag inte att tyngre raser tar sig upp till Grand Prix på samma sätt som halvbloden.. De är inte de jag säger, men raserna kan komma upp på samma nivå, allihop!

Med rätt ryttare, tid och kunskap!

 

 

Detta är bilder på mig och Artax för cirkus 3-4 månader sedan, när jag haft honom i 4 månader..

När han kom så visste han som sagt inte va form va, så jag är himla stolt över va vi hade kommit fram till på 4 månader..  (och då har jag haft honom i 4 månader sedan dessa bilder tagits.. MÅSTE be någon komma upp och fota min häst när snön är borta! Han är så jävluskt duktig!

 

så sant!

”Lasse Anrell skriver i sin krönika att ”det borde ha varit hästen som fick priset istället för Rolf-Göran eftersom det är den som hoppar”. Men… 2005 fick Tony Rickardsson priset, varför fick inte hans motorcykel priset istället? Han satt ju bara där på cykeln och åkte med? Jag tror inte att Anrell var av den uppfattningen då…

Att sedan inte Anrell kan hålla isär trav och ridsport är ungefär lika begåvat och allmänbildat som att tro att bandy och basket är samma sport eftersom båda sporterna använder sig av en boll. Eller som att Sverige och Zimbabwe är samma land eftersom båda länderna börjar på bokstaven ”S”.” – Havrepappan Lars på Hippson. Hela inlägget hittar ni här: http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/lasse-anrell-ar-en-idiot.htm

 

Är de inte sant eller? Överallt på tidningarna står de hur idiotiskt det är att Rolf-Göran, vår representant inom ridsporten, fick Jerringpriset för att han inte gjorde jobbet, utan hästen hoppade..
Men dom har inte kollat in hans meriter och ser att han inte har ridit bara en häst, utan många olika.. Han har då inte glidit på en räkmacka inte.. Skriver som Marie Ryman:

De har så rätt i att det är hästen som hoppar, men det krävs en sjuhelsikes ryttare och idrottsman för att få den att göra det som med Rolf-Göran i sadeln.

Är inte de rätt sagt? De är ju inte så att man kan kasta upp vilken grön man som helst i sadlen och be honom vinna EM, nope.. Det krävs så JÄVLA mycket mer än det.. Men det är de som svennar av idag inte fattar.. Hon formulerar även sig:

”Okej, kommentarer som att hästar passar bättre på mackan, och att det ju faktiskt är hästen som hoppar, det lärde vi oss att hantera redan i lågstadiet. Marcus Hellner hade inte kommit långt utan sina skidor heller.”

Det är så himla rätt sagt, för inom alla sporter behövs redskap för att kunna göra något. Inom fotboll krävs en boll och en plan samt många spelare, inom orientering krävs det kartor, en skog och några kontroller. Inom stafett krävs det en plan att springa på, ett lag och en pinne.. ALLA SPORTER HAR MATERIELLA TING, varför ska då vi få mindre respekt för att vi hanterar djur, större än oss själva, och himla mycket mer vikt som gäller än eran lilla pinne, boll och puck TILLSAMMANS..

Föresten kan hästar också spela fotboll..

 

Varför ska vi inte kunna vinna Jerringpriset? För att vi inte har så många män som spottar snus, tacklas och springer runt som fjollor?

Tjejer gillar nog främst killar inom fotboll och hockey för att dom är ”snygga och kan försvara en”, men om en kille som kan få en häst på 600 kilo att göra vad de vill efter en fingervinkning, brottas med stretiga unghästar, bär in och höpåsar och vattenspänner hela dagarna, får stopp på en häst som bockar, stegrar och skenar inte kan försvara er.. Ja, då vet jag inte vem som kan det..

 Nej men nu tänker jag inte lägga min energi mer på detta, utan istället blicka framåt.. Jag är så frustrerad över att folk vägrar inse att ridning är en sport och att folk blandar ihop RIDA häst och ÅKA häst.. Suck.. 

 

Sådana människor är inte värd min tid 🙂

 

/ Emma

 

Fotboll eller Ridsport?

Både jag och Julia har blivit påhoppade av våra pojkvänner på senaste tiden om att ridning inte är en sport..  Tänkte skriva ett åsiktsinlägg om detta.

 

 

Ridsport är visst en sport. Det syns ju bara på namnet till skillnad från tillexempel fotboll. Ser ni ordet sport i de namnet?. De gör inte jag iallafall. Bollsport kan man vel kalla de iofs, men de är inte samma sak enligt mig.

Likheten mellan fotboll och ridning:

– Man strävar mot ett mål.
– Man får träna för att kunna gå ut och göra sin grej, här är de inget ”glid på en räkmacka”
– Det finns DM, SM, EM, VM och OS i båda grenar.

Skillnader mellan fotboll och ridning:

– Du kämpar med ett djur, vars flyktinstinkter kan få dig att bli ordentligt skadad, samt att djuret i bästa fall väger ca 5 gånger din vikt inom ridsporten. I fotboll så skiljer de högst 50 kilo.
– Ridning både en lagsport och en ensamsport, vilket fotboll inte är.
–  Ridning är främst en tjejsport, medan fotboll främst är en killsport.

 

När jag bad Micke att argumentera varför fotboll är bättre än ridsporten så fick jag följande argument:
– Ridsporten är väldigt liten sport.
– Fotboll finns världen runt
– Fotboll kan man spela i alla åldrar och de finns tävlingar för olika åldrar.
– Ridningen saknar stora tävlingar såsom EM och VM
– Ingen kollar på ridsport
– Det finns flera miljoner mer som kollar på fotboll
– Fotboll är billigare
– Man kan tjäna pengar på fotboll.

Visst, några va dessa argument stämmer. Men det va när han började skriva om allt detta som jag fattade va lite dom vet om ridningen egentligen. Tror dom att man inte kan tjäna pengar, eller att de inte finns några stora tävlingar, eller att det är en liten sport och enbart finns i Europa?
Jag tror att om dom hade fått sitta i våra ridkläder för en vecka, rida 5-6 dagar i veckan och verkligen gå in för sitt arbete, samt fått en grundläggande information om vad som sker i hästvärlden hade de nog tagit tillbaka nästintill allt. Allt handlar om OKUNSKAP. 

Visst, jag kan köpa att båda sporterna är svåra, ja.. Ingen sport är vel lätt egentligen. Men när du går upp tidigt på morgonen för att se din häst, släppa ut honom, mocka och fixa maten. När du sitter och skriver ner hästens namn i anteckningsböckerna, ritar små hästar och häst-skor tills du kommer på dig själv att du kanske borde skriva på uppsatsen. När du direkt efter skolan/jobbet åker ut till hästen, släpper in den, fixar den, rider, ställer in, gullar med den och säger godnatt. När detta blir en vana, och hästen är glad över att se dig är ridsporten lätt värd alla pengar som läggs i denna sporten.

Fotbollskillar säger gärna att ”de finns inga viktiga tävlingar” inom ridsporten, men hur kommer de då sig att man kan satsa på hästar likväl som man kan satsa på fotbollsmatcher? Hur kommer de sig då att du ser att Rolf-Göran Bengtsson vann EM i hoppning och att Patrik Kittel kom 3:a i EM dressyren? Detta är ju dessutom bara i Sverige.

Visst att ridningen kostar mer pengar, men de kommer ändå kommer direkt efter fotbollen i ungdomsidrott i Sverige. Så de finns människor som väljer att betala mer för att ha ett levande djur och pyssla med än sina fotbolls skor tycker jag att vi förtjänar mer respekt.

Jag blir faktiskt väldigt ledsen när jag hör folk som säger att vi ”rider runt på hamburgare”, ”slösar bort vår tid på onödiga ting”, ”hästar är inget värt”, ”hur fan kan du slänga dina pengar i sjön så pga en sån sak”, ”slösar vårt liv”, att vi ”sätter livet för något som inte behöver oss”.

Jag blir så himla ledsen.. Jag skaffar mig ju inte en häst för att jag tycker att de är kul att ”slänga pengar i sjön” när man redan har de knapert med ekonomin.. Man gör de för att man älskar de.. Precis med fotboll..
Får man pengar för de, fine! Du får pengar för att göra de du älskar mest! Jag skulle gärna sitta i dina skor! Men så är inte livet!

För att nå dit du vill gäller de ansträngning, mod, blod, svett, tårar, ont i fötter och ben, problem med de ena och andra, beslutsångest men mest av allt.. Du måste tycka om de du gör.. Gör du inte de, så spelar de ingen roll om du rider eller spelar fotboll, tennis, hockey.. Du tycker inte om de och då blir de ingen sport längre.. Utan ett tvång..

Jag lägger ju inte 12.000 på en häst om jag inte vill hålla på med den, ge den ett värdigt liv att leva eller en chans att bli älskad?

Micke och Pontus satt för någon vecka sedan och spelade FIFA medan jag och Julia kollade hästannonser när killarna plötsligt sa: Varför kolla på hästar om ni  ändå inte kan köpa dom?
Svaret blev direkt: Varför spelar ni fotbolls spel när ni inte kan delta?
Tystnaden kom direkt..

Vad ni fotbollskillar än tycker att vi hästmänniskor är, så spelar de ingen roll..

Vi har under många år blivit ”mobbade” för att vi rider, och många människor har fått oss att må dåligt under många år.. Men ändå är vi kvar bredvid våra älskade hästar och kämpar ändå?
Tror ni då allvarligt talat att man blir nedtryckt av att höra en till kille säga att man rider på ”hamburgare”? Inte en chans..

”När man blir tillsammans med en hästtjej är de som om man blir tillsammans med hästen också. – Johan Glans”

Det är sant. Vi behöver stöd, samt ett bollplank.. Vi behöver någon som respekterar oss när 1000 andra ser ner på oss..

 

Vad jag ville komma med detta inlägget va att jag uppskattar och respekterar när folk gör de som dom älskar mest, bara de är värt nog att se upp till! Men när folk trycker ner oss för att vi älskar våra hästar som vår egen familj så blir jag både ledsen och frustrerad.. Skulle ni inte bil ledsna om er mamma va svårt sjuk och ni hade stöttat henne med allt ni kunde och någon hade sagt ”varför slösar på pengar på henne?” Klart man hade blivit arg! Jag hade själv gått i taket, vilket jag gör när jag hör folk snacka skit om oss hästmänniskor..

Respektera oss för att vi försöker vårt bästa för att ge våra hästar ett värdigt liv!

 

 

(Sedan så måste jag tilllägga i slutet att detta inte gäller alla.. Både Micke och Pontus är JÄTTEDUKTIGA i stallet och hjälper till med det dom kan och verkligen stöttar oss, vilket vi uppskattar mer än vad dom anar. Tack så mycket grabbar för att ni både stöttar och trycker ner oss! ❤ )

 

 

Hur jag och Micke träffades.

Mikael Gebestam, 22 år gammal, fotbollskille och WOW-nörd.

Jag och Mikael träffades av en ren slump när jag skulle iväg på fest till min killkompis tillsammans med mina två tjejkompisar. Mikael skulle inte dit, men han körde. Först reagerade jag och min kompis på att han liknade en kille som jag hade träffat innan, och vi fick vel lite tokspinn tills vi fattade att de inte va han. Jag tycker att denna kille är snygg, och tyckte då naturligtvis att Micke va de också!

När han hade lämnat av oss, och vi hade tackat för skjutsen så frågade vi om han ville komma in en stund, men de kunde han inte då han skulle köra någon annan. Vi hade iofs kul på egen hand också, så inte därför men just för att jag tyckte han va så snygg så ville jag ha med honom in!

När festen nästan va slut så frågade vi om han kunde ”köra oss”, men vi ville bara ha dit honom en stund! Han kom, och vi började spela lite spel etc.

Jag vet inte alls hur det kom sig, men efter en stund så sitter jag i hans knä.. Haha..
Min tjejkompis kommer ut från huset och säger att dom andra två kompisarna ligger inne och grovhånglar.. Jag tänker för mig själv, ska jag, ska jag nu.

Så jag vänder mig om mot lilla Micke och säger: ”Då vill inte jag vara ensam”, och kysser honom! Gud va förvånad han såg ut!

Hahaha, fråga mig inte hur jag vågade, eller varför egentligen.. Det bara hände! (Och se hur bra det har gått!)

Sedan kommer jag ihåg att vi satt ute och pratade en stund, och Micke frågade viskande i mitt öra om jag hade druckit och va full.. Haha! Jag hade druckit, men jag va långt ifrån full!

De slutade med att jag satt i framsätet hem och kysste honom som tack för skjutsen, och vi smsade en bra bit in på natten.

Vi träffades nästan en vecka i sträck efter det, och det blev alltid en puss som tack för skjutsen. Det blev också en himla mycket filmtittande och jag tror att jag sett alla filmer på hans hård disk!

 Sedan, den 14 september 2011 så satt vi hemma hos Micke och kollade på film en stund med en av våra kompisar. Jag skulle sova hos Micke för första gången och va super nervös.

Vi va båda ganska trötta och vi satt inne på hans rum och vår kompis spelade denna låten:

Jag och Micke trodde vi skulle dö, så himla drygt! Hahaha!
Men vid 04.30 snåret satt vi vid facebook i telefonerna. Så kom de upp ett meddelande om ”om du är upptagen, så skriv körsbär i din profil” i ett privat meddelande. Jag vände mig om till Micke och frågade om jag va ett körsbär och de va jag tydligen. 🙂

Och det va sedan den dagen vi va tillsammans, och jag hade världens finaste kille i min famn.

(Det står 18:de för att vi inte ändrade relations statusen förren då.

Några dagar senare skulle vi på fest ihop, och vi fick våran första bild tillsammans, nämnligen denna:

Sedan dess har de naturligtvis kommit många fler minnen.

– Jag sov över mycket hos Micke och kom superbra överrens med hans systrar och hans mamma! Vi pratar näst intill varje dag.
– Jag började hjälpa till i hans nyinköpta lägenhet och fick bland annat måla några skåpsluckor och väggarna i vardagsrummet.
– Vi va på skumparty ihop här i Ronneby tillsammans med några kompisar och hans syster Bella.
– Många fina filmkvällar, och mys!
– Vi kollade på The Grudge (min HAT-film) tillsammans med hans mamma och Bella, som inte tyckte den va så hemsk.. De va där jag skämde ut mig första gången, men kudden över huvudet och inkrupen i ett hörn!
– Vi började bli färdiga i lägenheten och hade mycket prat om detta.
– Jag träffade hans pappa och hans fru för första gången hemma hos dom!
– Vi spelade bowling med hans släkt, där jag vann över Micke!
– Vi fick mitt hus ensamma när mina föräldrar åkte utomlands och han, knodden och amanda bodde där en vecka!
– VI flyttade in i lägenheten.
– VI skaffade kise, nämnligen Alice!
– Vi fick ”jobb”.
– Jag flyttade min Artax närmare så jag kunde ha båda mina älsklingar nära!
– Vi blev officiellt SAMBOS den 1/1-2012, efter att ha haft ett underbart nyårsfirande med Julia och Pontus!

Och nu sitter jag här, helt eroforisk  över att ALLT detta hänt på enbart 4 månader.

Jag kan inte annat än att säga, att jag älskar min Mikael, något kompiöst!