Idag fick jag chansen att rida en av de finaste hästar jag någonsin suttit på. Han var heeelt gudomlig och jag var lyckligast i världen fram tills jag flög av honom…
Jag, Sara och Saras stallägare skulle skritta ut en fin liten skrittrunda i skogen lugnt och fint eftersom en av hästarna precis var igångsatt. Vi red då alltså iväg och jag och min häst gick först. gick helt galant de första minutrarna men sen kom vi fram till ett kalhygge där det blåste rätt mycket.. Där var även en pressenning som blåste lite.
Min häst blev nog lite rädd och började takta lite, sen blev det trav, sen blev det galopp.. Jag försökte få ner honom i skritt men:
1. Han är nästan bara riden av en kvinna som är RIKTIGT duktig inom dressyr och använder då små små hjälper och nästan aldrig tyglen vid halter osv. plus att han antagligen testade mig eftersom jag var osäker och inte lika van som hon som brukar rida honom
2. Jag har INGEN kondition och ingen styrka nånstans i hela min kropp, dels för att jag varit sjuk och dels för att jag inte har tränat på riktigt på hur länge som helst. Jag kunde inte hålla om honom, hade ingen styrka i magen och kunde därmed inte sitta ner i sadeln utan studsade som en liten gummiboll upp och ner på ryggen på honom och samtidigt var jag hård i handen i ett desperat försök att få honom att sakta in.
Jag hade inte heller tyckt det var så kul att ha en studsande rädd liten sate på ryggen som rycker o sliter i munnen på en…
Efter en bra bits taktande, travande och galopperande om vartannat så lyckades jag få stopp på honom och tänkte att ”JA! nu är den värsta brallningen över” men så dum jag var..
Då vi står uppe på krönet av en backe och ska vända tillbaka till dom andra hästarna så märker han plötsligt hur långt bort dom faktiskt är.. så han börjar rusa ner mot dom i nerförsbacken och jag flyger som en vante ovanpå honom och försöker desperat få kontakt med honom med den lilla styrkan och den obefintliga ridtekniken jag har.
När vi kommit ner till dom andra hästarna så börjar han bocka, antagligen var han duktigt trött på mig pågrund av alla anledningar jag skrivit innan..
Så jag försöker kravla mig fast men flyger av hästen i en fin liten båge och landar på ungefär hela min kropp. värst blev höger sidan av nacken och huvudet men som tur väl var så va det inte så farligt iallafall.
Blev lite lerig, fick en lätt hjärnskakning och min kropp värker. men jag överlever! fick ju trots allt rida en så pass fin häst och då kan ingenting få ens humör att bli sämre.
Det är detta man gillar med hästarna, det kan gå åt helvete hur mycket som helst och hur ofta som helst. men så länge man är i skick till att hoppa upp igen så gör man det och man lär sig allting något av sina misstag.
Det är därför jag älskar att rida!
No Horse No Life 